Hur många?

Jag läste Zutgoraks blogg (se länk intill) och blev berörd av hans senaste inlägg. Kanske inte ur samma synvinkel, utan ur lärarens. Zutte skrev om vuxnas, närmare bestämt föräldrars våld mot barn. Där fanns också en YouTube-länk som du som läser kan hitta här under.

Som lärare möter man oftare barn som utsätts för övergrepp än andra vuxna. Inte för att man har näsa för det eller något annat konstigt, utan helt enkelt för att man möter många barn regelbundet, och de allra flesta barn går i skolan, även de som utsätts för hemska saker. Jag är ju en hyfsat grön lärare, jag har inte jobbat så länge och har inte den bank av erfarenheter som de äldre lärarna har. Det gör att jag ofta funderar på hur jag skulle reagera om jag hamnar i olika situationer, t ex om jag under ett av mina dagliga möten med någon elev skulle få reda på att han eller hon utsätts för övergrepp. Vad gör man? Första reaktionen är ju att dra igång hela apparaten, gå till rektor, elevhälsan, ringa soc... Men man måste ju gå varligt fram. Inte utsätta det här barnet för mer trauma än nödvändigt, och hjälpa honom eller henne att ha kvar förtroendet för några vuxna personer. Om jag bara kör på som en ångvält, då kan jag mycket väl skada barnets förtroende för alla vuxna för alltid, genom att bara slita sönder hela världen.

Jag tror att det bästa man kan göra är att komma överens med eleven, och låta någon annan, t ex rektor, sköta kontakten med berörda myndigheter. Eleven måste ju få kunna gå i skolan som vanligt utan att känna att de lärare han eller hon möter varje dag har bidragit till att rasera hela världen. Men usch, det är så svårt, samtidigt vill man ju få honom eller henne ur situationen så fort som det bara är möjligt!




Låten heter Concrete Angel, och artisten heter Martina McBride.