Snö, trasiga lok och danska kungar

Jaha. När jag gick hemifrån i morse såg jag ju fram emot en tupplur på bussen med mp3:n i öronen och sjalen runt axlarna... Men när jag kom till station så visade det sig att mitt tåg hade problem med loket och de visste inte när det skulle kunna avgå. Ingen ersättningsbuss heller. Jag funderade i fem minuter medan jag stod på perrongen och drack mitt medhavda te, sen gick jag hem och hämtade bilnycklarna och satte kurs mot K. Ingen idé att komma sent till jobbet när man kan gå hem och hämta bilen! Tuffade mot jobbet i lilla Pärlan med Rockklassiker på högsta! Wiihoo! Nästan lika bra som att sova på bussen, och fortare går det ju. Kom fram tjugo i åtta! Hann tillochmed vara snäll och sätta på kaffe till kollegorna och städa av skrivbordet innan morgonmötet.

Fick en och annan besviken blick när eleverna kom in på mentorsmöte och jag inte hade fika med mig. Men hallå! Jag kan ju inte baka åt de små trollen varje vecka! Får ta och bjuda dem igen nästa vecka, så blir de glada. Då ska jag ju stå för eftermiddagens fika till kollegerna också, så lika bra att baka hela helgen. ;)

När jag styrde kosan hemåt snöade det lite lätt, men innan jag hunnit hela vägen hem hade det övergått i regn. Hurra! Jag är lite lätt trött på den här vintern nu, det får gärna bli vår igen snart. Men det tog bara en timme eller så innan snöfallet var ett faktum igen. Och det snöar fortfarande! Sånt där snöfall som man vill ha på julafton! (se bild)



Jag längtar efter sånt här!



Snödroppar - foto: John van der Meer



Nu ska jag sätta mig i kökssoffan och rätta prov och äta halstabletter, superont i halsen! Usch! Men det går nog över snart. Föräldramöte imorgon kväll. Jippi. Av någon anledning känner jag mig alltid som ett barn själv när jag är i närheten av elevernas föräldrar. De är ju äldre än jag, men jag är ändå snart 30, så snart får jag nog ta och växa ur det här. Så det så.

Måndag igen...

Jaha, måndag igen. Kompisen T drog hem till Gästrikland igår, och sen kom vännen J in som en virvelvind! Full fart direkt, liksom. Tacosarna till middag blev supermumsiga, invigde julklappen från Sambons syster (tacos-servis). Jag har läst för mycket bilddagboken igen, min meningsbygnad är inte av denna värld!

Idag nådde jag nytt lägsta-rekord. Supertrevligt. Har köpt ett par nya jeans, samma storlek som jag hade när jag var så där Fabulous! Idag ska jag inviga dem på jobbet. Nej, jag är inte fixerad, men måste ju hänga med och hålla igång. Dessutom så är jag faktiskt nöjd med min insats den här veckan, det visade sig ju att det lönar sig att satsa lite extra hårt.

Sambon har varit superförkyld hela veckan, legat och vilat massor och nyst, hostat och varit ynklig. Stackarn! Jag har inte känt av nåt än, men känner att jag har mer ont i halsen än vad som är riktigt okej, så det kanske är nåt på gång nu. Hoppas jag klarar mig till helgen, så jag slipper vara borta från jobbet. Det är inte bra för samvetet att ringa till expen på morgonen och kraxa fram ett "Hej, jag är sjuk idag." Jag vet ju precis hur många vikarier det finns som har mina ämnen, är tillgängliga och duktiga... Hm. Pratade med Mamma om det i helgen, att det är en samvetsfråga för en lärare att vara sjuk, man tänker för mycket på verksamheten. Mamma tyckte att så är det väl med alla som är engagerade i sina jobb och vill göra det så bra som möjligt. Tror jag har varit lite insnöad i lärarfällan. Nu ska jag strax kuta mot tåget så jag kommer till jobbet även denna måndag. Har ni (-nej, jag menar NI nu, faktiskt. Har spritt ut min blogg lite, på prov, så har kanske fler läsare än bara Cilla (nej, jag menar inte att du är "bara", Cilla, men det förstod du säkert) nu.) tur så blir det ett inlägg till idag. Sov gott!

Djurparken!

Min arbetsplats är en djurpark. Där finns många sorters djur. En del är små och snabba, som näbbmöss och myror. Några är lite större och märks lite mer, som vildkatter av olika slag. Och så finns det några som märks riktigt mycket, som man inte kommer undan hur mycket man ärn stänger dörren om sig: Elefanterna och noshörningen. Tina skrev i sin blogg om skalen som finns, och det är jätteträffande! Jag tror att skalen och djuren är lite av samma slags metafor. En del är flockdjur, andra ensamvargar. En del syns och hörs mycket. Andra har så mycket kamouflage de bara kan för att smälta in i omgivningen. Tänk bara på alla tjejer som ser ut som karbonkopior av varann.

Jag har blivit inspirerad av Cilla att lägga in lite bilder. Ha tålamod med mig, jag är nybörjare. =)

Har tagit ett par på all snö som damp ner här i trakten under helgen, både med vanlig kamera och med mobilen.

Plogvall! Första för i år!


Hydro-skylten lös så vackert röd i allt det vita... Blev nästan julstämning.


Tänk att snön är vacker både när det är mulet och när solen skiner på den!



På Örebro Central hade de ett tåg som fraktade bort överflödig snö från perrongen. Undrar vart de kör den?

Nu är det bara 4 dagar kvar till lovet. Oj oj oj vad jag ska njuta! Det ska bli superskönt att slippa gå upp innan man hunnit somna bara för att åka buss och tåg i en och en halv timme... Jobbet i sig är det inget fel på, men ibland är det skönt att få vila från det, för att liksom få upp gnistan igen. Jag ska rätta prov, umgås med mamma en hel dag, och så åker vi nog en sväng till svärföräldrarna mot slutet av lovet. Sen kommer det att bli full snurr här igen, med både mig och Sambon på jobb. Katterna kommer att få tråååkigt! Citrus övar redan: