Lovet är här!

Nu är det här. I morse vaknade jag vid åtta och kände en enorm förnöjsamhet i det faktum att jag i vanliga fall redan skulle varit vaken i två och en halv timme! Sen vände jag på mig och sov en stund till. Sambon och jag har varit i stan och på ikea idag, han köpte TV-spel och jag köpte ljus. Vi åt lunch på ikea också. Jag blev faktiskt förvånad över hur fräsch maten var, och hur många alternativ det fanns. Mumsig laxsallad till mig och kotlettrad med ratatouille till Sambon. Jag fick hans pommes frites, han tog bara några stycken, eftersom han ska undvika så fet mat. Jag har tvättat också, lagat mat, diskat, pratat med svärmor i telefon... Och nu sitter jag och skriver. Inget jobb- eller studierelaterat, utan ett utkast till en berättelse. En novell. Eller kanske en roman. Jag har fått för mig att alla lärare är författar-wannabe's innerst inne, i smyg. Jag är då det. Och flera på jobbet är också det. Och så har vi kollegan A, som just nu är hemma och skriver. Hon är så modig, har bestämt sig för att jobba extra och skriva den där boken som vi andra bara drömmer om.

Jag njuter i alla fall av att sitta med datorn i knäet och bara skriva för att det är kul, fundera på fomuleringar för att se vilken som bäst beskriver en stämning eller min mentala bild av scenen... Supermys! Ni kanske kan få en förhandstitt så småningom, men än så länge är det bara en mycket suddig kolteckning av det jag har i huvudet. När det är vattenfärg, då kanske jag kan visa upp den, för då syns det nog lite mer, det som jag vill visa.

Ikea har ljus som luktar nytvättat. Det är lite coolt. De står på den lilla bokhyllan i vårt vardagsrum och det luktar liksom sommar, tvätten som har hängt ute och torkat i solen.

Det här blev ju bara en massa babbel. Så kan det vara ibland. Jag har stängt av hjärnan, den behöver vila. Ska rätta prov imorgon, då kommer jag kanske att behöva den. Eventuellt.

Dagens bild är från i somras, tagen vid Familjen stuga på Skäret. Fantastiskt vackert!

Onsdagar är mysiga.

Ja, det är de. Jag har planeringstid större delen av dagen, och kan pyssla på i lugn och ro med att planera upp resten av veckan (10 lektioner sammanlagt på torsdag och fredag, och fredag är dessutom halvdag). Idag hann jag gå iväg en stund på förmiddagen för att köpa mjölk till kaffet, äpplen till kollegan R's eftermiddagsgrupp, planera upp nästa moment i både tyskan och engelskan hyfsat... och fika, leta skolkare, snacka lite strunt med några kaxputtar och mycket annat. Skolan är hem för alla möjliga typer och jag skulle kunna bara sitta i korridoren och lyssna och titta en hel vecka. Tänk vad de pratar om för grejer! Allt från dagen mer eller mindre äckliga mat till djupa diskussioner om livet och kärleken.

Killen X kom fram till mig på rasten och ville berätta något. Han är bra på att skämta till saker, och är sällan helt seriös. Dagens samtal hörde till ovanligheterna. Han hade blivit spöad av en annan elev, och ville att jag skulle föra det vidare till rätt vuxna. Himla skönt att han kom till mig och berättade, innan det hade vuxit i rykteskvarnen till ett vilt slagsmål med jag vet inte vad för vapen och strunt.

Hittade en intressant bild i mobilen igår, när jag laddade in foton till datorn... Tog den i höstas på väg från jobbet. Det hade bara snöat lite grann, och eftersom parkerade cyklar står lite lutande så blev effekten skitsnygg i snön på marken. Vet inte om bilden är lite för mörk för att se vad som är vad, men tar ni på er glasögonen så ser ni nog. Eller vadå "ni"? Det är bara Cilla som läser min blogg... Nej, jag är inte ledsen, jag gör det ju mest för mitt eget nöjes skull. Oroa er inte. Dig. Menar jag. Oroa dig inte.

Snaaaaart!

Det är ju helt sjukt egentligen, att man ska längta så mycket. Jag räknar ner dagarna. Jag hoppas varje morgon att nåt magiskt ska ha hänt så att en vecka bara har passerat utan att jag märkte det. Men så bra blir det ju sällan. Vad jag längtar till? Sportlovet! Jag vet, lite fånigt är det väl att jag, vuxna människan, längtar efter skollov. Men oj, vilket kaos det är på skolan till och från! Jag lovar, jag trivs på jobbet, med både ungdomar och vuxna, men man blir så trött ibland...

Hade ett förtroligt samtal med an av mina "snuttepluttar" häromdagen. Det är så skönt när man får en kontakt, när man får tilliten, förtroendet att höra en del av hemlisarna... Naturligtvis får jag inte höra allt, och det vill jag inte heller. Men att finnas till hands och behövas, det gör jobbet värt det. Nästan jämt, i alla fall. När killarna rusar runt och brölar som brunstiga noshörningar efter utbytesstudenterna från Frankrike, eller kastar snöbollar i matsalen (!), då funderar man ju...

Satt med Cillas blogg förut, och har blivit jättesugen på en liten prickig polare... Men dels så skulle det bli krångligt att frakta stackarn ut ut USA och hem hit till Kumla, sen tror jag att våra två kattflickor skulle ha lite att säga till om. Usch! skulle de nog säga. Vad är det där för en prickig pryl som kommer och stör vår vilsamma vardag? ;)

Nu ska jag återgå till att inte göra nåt vettigt en liten stund innan jag ska laga middag till Sambon och eventuellt ett par av våra vänner. Kvällens meny: Kycklingpaj á la Kerstin med diverse grönsaker. Och så glass till efterrätt så klart!

Simma lugnt.