26 februari 2009

Fullt kaos, som vanligt!

Då var man igång igen. Skolan är lika kaotisk som alltid, märks knappt att man har haft lov. Eller jo, det gör det ju. Mötte eleven E i korridoren igår. Han hade foten i ett stort paket, kryckor, och kompisen A bar på hans böcker. Jag frågade så klart vad som hade hänt. "Jag har åkt pulka." Jaså. Pulkor kan alltså leda till brutna fötter. Ytterligare en farlig sak att lägga på minnet. Sen kan man väl tillägga att en 15-årig kille nog inte åker pulka på det traditionella viset...

Tisdag morgon hade jag sovmorgon, skulle inte ha min första lektion förrän 11.20. Jag var ändå uppe vid halv åtta, tog det lugnt med frukosten och tog hand om den superförkylda sambon. Vid halv nio ringer kollegan R och ber mig komma tidigare. Det är tydligen en mobbingsituation som har lett till att ett antal elever behöver hemundervisning under förmiddagen, och det finns ingen vanlig vikarie att ringa in. Jag tackar inte nej till ett par timmars vik-ersättning, så jag lovar att åka på en kvart eller så. Bilen har ju precis gått igenom besiktningen, och sambon och svärfar har mekat halva helgen med den... När jag rusat ut till parkeringen, skrapat av frosten och ska starta motorn händer... Inget! Jag kan inte ens vrida den till första läget. Panik!! Jag tänker "rattlås" och drar runt ratten lite, så den släpper, då ska det ju gå att vrida om i tändningslåset. Icke. Inget händer i alla fall. Efter tio försök ringer jag upp till sambon som kraxar "jag kommer ner". Känner mig som en bov för att jag drar upp honom ur den varma sängen där han ska vara. Sambon och jag mixtrar med ratten, hotar och bönfaller bilen om vartannat. Snälla lilla bilen, fungera! Den låter sig inte bevekas. Jag får ta tåg och buss till skolan och kommer inte dit förrän strax innan min lektion börjar, så ingen vikarie till dem som skulle varit iväg med hemundervisningen. Ringer mekanikern på lunchen och får beskedet att "Joru, ett nytt lås kostar ungefär tusenlappen, så länge vi kan vrida nyckeln till första läget, annars får vi nog byta rattlåset också. Du kan ringa det här numret för att bärga hit bilen, eftersom du inte kan bogsera den när ratten är låst." Usch! Det ryser i hela plånboken! Väl hemma får jag dock glada nyheter. Sambon och vännen J har varit ute och med muskelkraft övertygat bilen att fungera som den ska. Hurra! Nu ska vi försöka undvika rattlåset...

Dagens bild är vår lilla Opel-pärla (närmast i bild).



1 kommentar:

Cilla sa...

Jobbigt med trasiga bilar! Hoppas att den blir frisk snart!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...