Regn och tårar

Att vara lärare är att vara många saker på en gång. Jag är expert på tysk grammatik och engelsk litteratur, men av mina elever ses jag nog som allt utom just det. Och nu pratar jag bara positiva saker... Klotterplank, extra förälder / syskon, kurator, polis, sjukvårdare, personlig assistent, axel att gråta på... Det är skönt att de har förtroende för mig, är trygga med mig och känner att de kan komma till mig med allt. Smsade med eleven Y igår, hon behövde bekräftelse. Hennes behov har inte helgstängt, tur att min mobil inte heller har det. Jag skulle ju kunna resonera som så att jag inte har öppet för eleverna på helger, att den tiden vill jag ha för mig själv för att ladda batterierna... Men då skulle jag ju inte lämna ut mitt mobilnummer eller MSN... Jag vill finnas där söndag eftermiddag likväl som tisdag kväll om de har funderingar på saker. Jag kommer säkert att minska på det med åren, men nu när jag är ung (?) och grön så känner jag att jag vill vara allt jag kan vara för mina snuttepluttar. Om det innebär att dryfta frågor om liv och död på söndag eftermiddag, eller hjälpa till att googla på islam en onsdagkväll... Ja, då gör jag gärna det. Och om jag nu inte skulle ha tid så har jag ju inte det. Jag släpper inte allt för att jobba när jag inte är på jobbet. Men jag gillar att kolla bilddagboken till frukost, så jag är uppdaterad. Och så länge jag trivs med det så tror jag inte att jag bränner ut mig, då ger det positiv stress. Sånt mår jag bra av. Att ha många bollar i luften och många elever på MSN...